Av Christina Bredin

-

7 februari, 2019

Talltita - nr 38 av de 50 vanligaste i Västmanland

Talltitan, eller nordisk mes som den även har kallats, har haft rykte om sig att medföra lycka och tur. Vi ser den lättast på vintern när den stryker omkring tillsammans med andra mesar. Den besöker gärna skogsmatningar eftersom den gillar barrskog. Talltitorna undersöker också gärna trädstammar för att hitta depåer som artfränder fyllt på under hösten.

 

Det kan vara svårt att skilja talltitan från den nära släktingen entitan och det var inte förrän 1849 som man kunde skilja arterna från varandra.

 

Om du befinner dig i en barrskog är det oftast en talltita du ser eftersom entitor föredrar fuktig lövskog, vilket avslöjas av artens gamla namn kärrmes. Talltitan är lite mer robust än entitan, man brukar säga att den har ”tjurnacke” med sin svarta hätta långt bak i nacken och en kritvitt lysande, stor kindfläck som är bredast baktill. Den har dessutom ett ljust längsgående vingband. Att se skillnad på tysta individer kan vara svårt då de typiska karaktärerna som ljust vingband och större svart ”haklapp” hos talltitan inte alltid är helt lätt att se.

 

Det säkraste sättet att skilja entita och talltita är via lätet.  Entitans lockläte ”pitjä” hörs ofta när den är på väg till en matning. Talltitan är ofta tyst i närheten av matning, men man kan höra det hesa lätet ”zi-zi-tääh-tääh-tääh” om den finns i närheten.

 

Talltita häckar i barr- och blandskog. Den förekommer i nästan hela landet utom Gotland och södra Skåne. Tillgång på murknande högstubbar är viktig, eftersom talltitan helst själv hackar ut sitt bohål. I fjällen häckar den i ren fjällbjörkskog. Talltitan lever i stabila parförhållanden och har ett revir på 15-20 hektar. Fåglarna håller sig till reviret året runt och drar inte runt lika mycket som blåmesar och talgoxar gör under vintern. I april-maj lägger honan sex till nio ägg, som hon ruvar i två veckor.

 

I ”Fågeltro i Härjedalen” finns att läsa:

Talltitan – en av Härjedalens karaktärsfåglar – har kallats ”spittjetéta” eller oftast bara ”teta”, men även andra lokala namn som ”gråmes”, ”gråteta”, ”skogsteta” förekommer.

Talltitan har i allmänhet haft rykte om sig att medföra lycka och tur. ”Tetan betydde tur vid jakt” enligt Hans Dahl i Högvålen. ”Kommer spittjetetan fram ur skogen händer något roligt”. (Hede, Granberg)

Så var dock inte alltid fallet. I Tillhagens ”Fåglar i folktron” kan man läsa: ”I Härjedalen säger man, att spelar tetan för jägarna, så kan de genast vända om – de skall ändock ingenting få”.

Sistnämnda talesätt härstammar möjligen från Lillhärdal, ty ”om tätan visar sig vid jakt eller utfärd, då har man glömt eller tappat något”. (Lillhärdal, Granberg)

 

Lyssna gärna på talltitan här.

 

Presenterad av: Christina Bredin

 

Dela detta

Kommentarer

Det finns inte några kommentarer för detta inlägget ännu.

Skriv en kommentar