Av Christina Bredin

-

3 oktober, 2019

Kaja - nr 40 av de 50 vanligaste i Västmanland

Oktober. Hösten är här på allvar nu. Dagarna har blivit korta och det har blivit småkyligt på mornarna. Du är på väg hemåt och går sakta genom stan. Monica Z:s melodi kanske inte känns så nära just nu: det är kvällning, solen har gått ner bakom byggnaderna och det blir allt kallare. Allt blir silhuetter runt dig. Du tittar upp, vingsus och en stor flock med fåglar flyger ovanför dig. Du följer dem med blicken när de girar i luften och liksom snurrar runt som en virvel. Som på en given signal börjar alla att kackla och tjattra, medan de snurrar snabbare och snabbare. De svänger bakom en byggnad och är borta för din åsyn.

 

Kajornas kvällskådespel innan nattkvist är ett fantastiskt skådespel. Ljudet och det stora antalet i kombination med kvällsljuset lägger något magiskt över alltet. De är inte alltid så populära i stan, men de är intressanta kråkfåglar. Kajor har något coolt över sig när de promenerar fram. Vickar från sida till sida medan de tar lite loja och långa steg. De har verkligen swag. De är också unika med sin ljusa ögonglob bland Sveriges kråkfåglar. Men vad har den för funktion? Enligt en studie så kan det fungera som en signal för att ett bo är upptaget. De häckar i håligheter av olika slag, och ögonen kan vara ett sätt att visa att det redan finns ett par där. Kajors sociala samspel i flockarna är ytterst intressant, Konrad Lorenz, kanske mest känd för sin forskning om gäss och prägling, studerade under 1930-talet en kajkoloni, vilket presenterades i boken Journal für Ornithologie. Här kan vi finna hierarkier med status och ställningar, där ålder, storlek och beteende är viktiga komponenter för att kunna komma upp till toppskiktet.

 

Kajan häckar i städer och odlingsbygd. Att den trivs i städer beror säkerligen på att kajornas naturliga biotop bland annat är bergiga trakter. De höga husen funkar lika bra som klippor. Det syns även i hur de flyger. När de sträcker i flock så går det att se hur de utnyttjar termik, som ju är fördelaktigt för fågellivet i bergstrakter. Hur de verkligen glider fram över himlen utan någon som helst möda.

 

Förr förekom det att man hade kajor som burfåglar. En annan rätt otrevlig företeelse som också förekom var att för skojs skull ge kajor brödsmulor doppade i brännvin för att få dem att bli på kanelen. Det kan ju förklara begreppet “fyllekaja”.

 

Kajan häckar i trädhål, gärna i kolonier, men även i holkar, skorstenar och dylikt. 4-5 ägg läggs och ruvas i 18-20 dagar. De lämnar boet efter ca. 4 veckor, men blir flygfärdiga först efter ytterligare 1 vecka.

 

Kajan är idag en huvudsaklig stannfågel i Sverige, men de som ännu flyttar gör det sent om hösten, i oktober-november, till Nordsjöområdet och Västeuropa. De kommer åter i februari-mars.

 

Kajorna har ingen egentlig sång eller lockläte, utan en repertoar av olika former av “kja”, som används för kontakt, när de känner sig upprörda eller dylikt.

 

Presenterad av Filip Jansson

Dela detta

Kommentarer

Det finns inte några kommentarer för detta inlägget ännu.

Skriv en kommentar