Vårexkursion till Öjesjöbrännan

Den planerade resan till Tåkern blev inte av. Ursprungsplanen var att besöka det östgötska naturreservatet och dess fågelsjö med ca 130 häckande arter under en heldag, men evenemanget ställdes alltså in och ersattes av en mer lokal tur till Hälleskogsbrännan med omnejd.

Den här våren är inte lik några andra år. Pandemi-utbrottet påverkar oss alla och självklart följer även vår förening folkhälsomyndighetens rekommendation att begränsa resandet. Icke desto mindre känns det snopet, och för egen del känner jag mig något sliten och mätt på fåglar, efter att ha spenderat en heldag under gårdagen på Asköviken tillsammans med studiecirkeln ”Börja skåda fågel” som vi genomför i samarbete med Studiefrämjandet. Vi är inte fler än fyra tappra skådare som i tre olika bilar beger oss iväg från Vallby Friluftsmuseum klockan 05:00 mot de västmanländska skogarna.

När vi rullar längs riksväg 56 letar sig solen upp över horisonten och lyser med ett mjukt sken som färgar hela landskapet i en varmt orange ton. Vi passerar åkrar med otaliga betande rådjur, små sjöar med rastande sångsvanar och ormvråken som lite morgontrött kastar en förströdd blick på våra bilar från toppen av en ung gran strax intill vägen när vi passerar.

Vi svänger av den stora vägen mot Öjesjöbrännans Ekopark och fortsätter på grusvägar till Orrmossen där vi hoppas på järpe, som dock uteblir. I stället möts vi av skogsmusikanternas morgonserenad. Järnsparv, rödvingetrast, taltrast, rödhake och gärdsmyg överröstar varandra och i bakgrunden kokar skogen av bubblande orrspel. Mitt i kakafonin överraskas vi av rördrommen som tutar tydligt två gånger. Inte så väntat i den biotopen, men Rörbosjön ligger inte så långt bort och rördrommen hörs på långt håll.

Strax möter vi tjäderhönan som uppifrån sin trädgren tycks lyssna på orrspelet lika intresserad som oss andra. Så småningom börjar orrarna också visa upp sig när de flyger upp från spelplatserna och sätter sig i toppen på träden i de brända hyggena.

Vi tar oss vidare till Öjesjön och intar frukost i sällskap med tre storlommar som simmar, dyker och spelar om vartannat. Det är förvisso ingen oäven underhållning, men vi saknar trädlärkans sång, så vi beger oss bort till grävlingbergets parkering, där den har hörts under påsken. Det verkar dock ha blivit för sent på förmiddagen för den lyser med sin frånvaro. I stället bär det i väg mot Ängelsbergs bruk och Åmänningen som glittrar i förmiddagssolen. Där kan vi, med hjälp av tubkikare, förutom stor- och smålom även spana in sjöorrar som ligger I vattnet.

Inifrån en skogsglänta täckt med vitsippor hörs plötsligt en svarthätta sjunga sina flöjtande toner. Det är årets första för mig och det känns oerhört välkommet.

Dagen avslutas med ett kort besök på Bocksjön på jakt efter en stäpphök som inte vill synas bland all värmedaller som fyller våra tubkikare. Men vad gör det när vårsolen värmer ansiktet?

Borta bra, men hemma bäst. Och man kan förresten inte bli mätt på fåglar.

Text och Foto: Nori Ahari