Onsdagsvandringar på Hässlö 2020

När maj månad anländer tillsammans med våren och det blir fart på sångfåglarna har Västmanlands Ornitologiska förening de senaste åren anordnat vandringar på onsdagskvällarna som startar från kanotklubben vid Björnöbrons fäste, fortsätter åt sydost mot Gäddeholm via ett gång- och cykelstråk som passerar Björnösundet och Hässlö flygplats, till bron som korsar Limstabäcken där man vänder och vandrar samma sträcka tillbaka. Området är naturskönt och varierat med skog, vass och våtmark blandat om vartannat och bjuder fina vårkvällar på goda möjligheter till skådning. En stor behållning är de fina möjligheterna som här bjuds till att artbestämma med öronen som främsta verktyg, vilket fynd såsom vassångare, härmsångare och kärrsångare genom åren har vittnat om.

Björnöbron och kanotklubben

Här brukar vi samlas och samtala avslappnat inför vandringens start, men det gäller att ha med sig öron och ögon direkt. Vid kanotklubben flyger både hus- och ladusvalor och vattnet på båda sidor om bron kan bjuda på änder och doppingar av olika slag. I år återfanns gransångare och steglits återkommande direkt vid bron och kanotklubben. Vid sista tillfället, den 10:e juni, hördes även trastsångare från vassen mot vattnet, en art som normalt brukar kunna höras i vassen mellan Kanonkullen och Hässlö flygfält.

Vi brukar vandra österut längs med cykelvägen en bit innan vi korsar vägen och slår in på gång och cykelstråket som leder vidare mot Gäddeholm. Innan dess, när vi passerar en liten fotbollsplan på vänster sida, har vi i år kunnat höra sångare som näktergal och gransångare.

Hässlö och Hässlö gård

Direkt när man passerat Björnövägen och vandrat en liten bit gäller det att vässa öronen ordentligt. Här finns taltrast, koltrast, gransångare och näktergal. Både nybörjare och den som är lite ringrostig på vårkanten kan här öva skillnaden på sången hos diverse fåglar ur familjen Sylvia, när svarthätta (Sylvia atricapilla), trädgårdssångare (Sylvia borin) och törnsångare (Sylvia communis) sjunger samtidigt.

I vassen som gränsar mot Björnösundet sjunger både rörsångare och sävsångare, och vid ett av tillfällena i år även en gräshoppsångare, för dem som fortfarande har ynnesten att kunna höra den på långt håll.
Mitt i orkestern av fågelsång får man för all del inte glömma bort att titta upp, för annars riskerar man att missa rovfåglar så som brun kärrhök, och fiskgjusen som i år kunde ses vid flera tillfällen med fisk I klorna. En annan fin överraskning i år, apropå rovfåglar, var en bivråk som den 3:e juni upptäcktes oblygt rastande på ett staket.

Längre fram på vägen då man närmar sig Hässlö gård, tätnar skogen och stigen passerar ett område som omges av pestskråp på båda sidor. När man återkommer varje vecka är det intressant att se hur växten förvandlas från små plantor med rosa blommor till imponerande storlek med gröna rabarberliknande blad. I fågelväg finns det gott om tättingar i träden, såsom rödhake, svartvit flugsnappare och rödstjärt. Strax innan gården hade vi den 20:e maj en näktergal som höll konsert väldigt öppet och bjöd fotografer i sällskapet på fina bilder.

Hässlö flygfält och Kanonkullen.

När man har passerat gården öppnar landskapet upp sig igen. Här avgränsas stigen från Hässlö flygfält via ett staket på vilket vi brukar kunna upptäcka törnskata och buskskvätta, så även i år. På höger sida om stigen går en avstickare upp på en kulle, Kanonkullen, där man har utsikt över vassen och Björnösundet. Här kan man se bruna kärrhökar jaga över vassen samt höra och ibland se säv- och rörsångare, skäggmesar och sävsparvar.

I år frekventerade törnskatan kullen vid nästan varje tillfälle, och vi kunde vid två tillfällen se en fin lärkfalk som jagade över vassen. Den 27:e maj upptäcktes en uggla som kom från ostlig riktning och flög över sundet över till Björnön på andra sidan. Från kullen kunde vi följa den när den jagade över trädtopparna och kunde fastställa att det rörde sig om en jorduggla som sedermera flög tillbaka och passerade vår position på väg mot flygfältet.

Den smala stig som går mellan kullen och Limstabäcken är besvärlig när man rör sig i sällskap. Det gäller att hålla avstånd till varandra och vara uppmärksam på cyklister och löpare som behöver företräde att passera. Desto bättre är det med fågel då rördrom och vattenrall med stor sannolikhet kan höras från vassen och även trastsångare är ett troligt fynd i maj. Ett av de trevliga artfynden i år var kärrsångare då två välsjungande individer upptäcktes längs med samma sträcka.

Limstabäcken.

Bron över Limstabäcken utgör vändpunkten för vandringarna. Här bjuder traditionen fika och väntan på den lilla turkos- och blåfärgade pilen, som utgörs av en förbiflygande kungsfiskare. Nämnde fågel gladde sällskapet vid några men inte alla tillfällen i år. Här finns även annat att njuta av så som näktergal, gransångare, grå flugsnappare, fasan och även gräshoppsångare som vid två tillfällen upptäcktes norr om bron.
Göken, som i övrigt brukar höras längs med hela sträckan, kunde i år även ses fint vid flera tillfällen på olika platser. Ett av tillfällena var den 13:e maj, då två individer spelflög över Limstabäcken.

Årets första vandring inträffade den 13:e maj och den sista inföll den 10: juni. Jag längtar till nästa år, men kommer garanterat att besöka området på egen hand under sommaren.

Text och bild: Nori Ahari