Slutspurt på fågelbordskampen

Detta vårt första år med en fågelbordskamp över hela landskapet börjar nu gå mot sitt slut. Vi började den 1/12 och den 28/2 är sista dagen att räkna arter.

Med förra vintern i minnet och med den ganska milda inledningen på denna vinter kändes det inte som att vi skulle ha denna bitande vinterkyla i februari och att våren skulle kännas långt borta.  Just nu känns det inte som att det snart är dags för den första lärkan och tofsvipan att anlända, men i vintersolens sken hör man nu mesarna sjunga och runt matningarna börjar hanarna att visa upp ett lite mer aggressivt beteende mot varandra. Så nog är våren på väg.

Med bara tre veckor kvar på kampen så tänker vi lyfta fram de ovanliga arterna som dykt upp vid våra matningar i vinter. Någon riktig raritet som saknades i krysslistan har vi tyvärr inte fått in, men om vi börjar längst ned i vår lista så hittar vi några roliga vinterarter och här tänker vi dela upp dem i några olika kategorier.

Blockers

Fåglar som bara rapporterats på en enda matning. Här hittar vi varfågel, rödvingetrast, taltrast, stare och nötkråka.

Rödvingetrast och taltrast flyttar normalt söderut och framförallt taltrasten är riktigt ovanlig som vinterfågel här i Västmanland. Varfågel har nog ingenting emot att hitta någon trevlig matning där den kan jaga småfåglar, men biotopsmässigt så är den svår att få in på matningar eftersom den gärna håller till i vass och öppna marker. Därför är det heller inte någon överraskning att den enda matning som fått in den är Pumphusstigen i Skultuna som ligger i anslutning till en våtmark.

Nötkråkan är heller ingen omöjlig fågel att få in på matningar, men det krävs idogt arbete med att locka dit dem. De nötkråkor vi har här har hasselnötter som basföda och det går åt en del hasselnötter för att locka till sig dem. Oftast hinner den mer vanliga nötskrikan före och tar för sig. Sen måste man ut i skogen och mata om man ska ha en rimlig chans. I norra delarna av Sverige där de har den smalnäbbade underarten som inte är specialiserad på hassel är det vanligare att de kommer in i trädgårdar och äter talg.

Den enda av dessa arter som jag trodde skulle rapporteras från fler matningar var staren. Inte för att den är direkt vanlig vintertid här, men för att det i december fortfarande var en hel del starar kvar, men när kylan kom i januari så försvann de. Det samma gäller rödhakar och bofinkar som ändå rapporterats från några fler matningar.

Invasionsarter

Dessa arter är arter som vissa år kommer i väldigt stora mängder och andra år ser man knappt en enda av dem. Sidensvans, bergfink, grönsiska och gråsiska är klassiska invasionsarter. Även domherre kan läggas till dessa, men de förekommer lite mer jämt mellan åren med vissa invasionsår.

I år är det slående hur får av dessa arter vi haft i vinter. Grönsiskan som fanns här i väldigt stora mängder under hösten lyste verkligen med sin frånvaro under inledningen av vintern och är fortfarande ytterst fåtalig. Endast 5 matningar har rapporterat grönsiska.

Gråsiskan var inledningsvis också väldigt glest förekommande, men har kommit hit i lite större antal nu mot slutet och 19 matningar har rapporterat den.

Bergfink har rapporterats på 11 matningar, men när man tittar på statistiken på Vinterfåglar inpå knuten ser man att det är väldigt få i år. 35 individer jämfört med 140 2019.

Sidensvans är lite speciell bland dessa invasionsarter eftersom den är relativt svår att få ner på matningar. Frukt och bär vill de ha, men de håller sig helst i träd och buskar. Har man en rönn med bär kvar eller en berberishäck som de kommer till kan det dock löna sig att fresta dem med något äpple nere på marken, då färsk frukt såhär i slutet av vintern smäller lite högre än de frysta bären som träden bjuder på.

Top 5 matningar

1. Bergbo 1 – 28 arter
2. Ryttarvägen 13, Strömsholm – 27 arter
3. Åsvägen 5, Ramnäs – 26 arter
4. Pumphusmatningen, Skultunasågen – 25 arter
5. Skattgården – 23 arter

Top 5 arter

1. Talgoxe – 49 matningar
2. Blåmes – 49 matningar
3. Koltrast – 47 matningar
4. Nötväcka – 46 matningar
5. Större hackspett – 42 matningar