Domherre - nr 44 av de vanligaste i Västmanland
En riktigt GOD JUL önskar vi i VOF:s styrelse alla våra medlemmar!
Domherren känner de flesta igen, julfågeln framför andra. Domherren i julkärven har funnits på julkort sedan länge tillbaka, men den som köper en julkärve blir besvikna för domherren gillar inte havre och sätter sig inte i kärven. Däremot blir gulsparvarna nöjda om det ramlar havre från kärven ned på marken.
Domherren förekommer i hela Sverige utom på högfjället. Den ses mest om vintern då den gärna kommer fram till bebyggelse och lockas fram till fågelmatare. Vanligtvis stannar den i Sverige under vintern, men vissa år flyttar många till Danmark och Mellaneuropa. Domherren är förhållandevis stor och robust byggd. Den utfärgade hanen är färgad i rött på huvudets sidor och på bröstet, medan honan är blekare i färgerna, gråbrunt nästan med dragning åt lila. Näbben är kort och tjock med kraftigt välvd övernäbb.
Locklätet som sjungs av flygande och sittande fåglar är ett karakteristiskt visslande. Den visslande sången, som är svag och hörs från både honan och hanen, är uppblandad av knirkande och klagande toner. Domherren försvarar inte sitt revir varför deras sång är mycket svag och bara ämnad för partnern. Domherrar förflyttar sig oftast i par och endast sällan i grupper. Den uppträder skyggt under häckningstiden men är lättare att observera under den övriga delen av året. Framför allt på vintern då den kan ses äta knoppar eller besöka fågelbord i trädgårdar. Domherren finns i barr- och blandskog, gärna på fuktig mark med rik undervegetation. Den kan även förekomma i stora parker och trädgårdar. På vintern förekommer den ofta nära bebyggelse.
Presenterad av Christina Bredin
Swedish 