Vinterfåglar Inpå Knuten 2020 i Västmanlands län
Årets upplaga av den stora fågelräkningen Vinterfåglar Inpå Knuten är nu slut, men ännu återstår för många att sända in sina rapporter. Följande sammanställning gjordes under eftermiddagen tisdagen 4 februari. Sedan dess kan mindre ändringar i ordningsföljden mellan fåglarna ha skett. Den allra senaste statistiken finns här: https://vinterfaglar.se/stats
Redan innan alla rapporter kommit in kan vi konstatera att årets deltagande är förhållandevis lågt. Som det ser ut nu kommer vi att hamna på runt 17 000 rapporter totalt. En viktig orsak till detta är att det var mycket milt väder i den södra tredjedelen av landet under räkningshelgen. Dessutom är naturen rik på mat denna vinter eftersom snart sagt alla buskar och träd satte rikligt med frön eller frukt den gångna hösten. Detta innebar att det på många platser i södra Sverige var ovanligt få fåglar som sökte sig till matningarna.
Foto: Filip Jansson
För de allra flesta arterna gäller att de uppträtt i mindre antal vid fågelmatningarna i år jämfört med förra året. Ett exempel är koltrasten. Det genomsnittliga antalet koltrastar per matning var förra året 3,1. I år det 1,3, och det kan också jämföras med genomsnittet för åren 2006–2019 som var 2,5. Förklaringen är att koltrastarna hittade mycket mat i naturen i form av bland annat rönnbär men, i södra Sverige, även daggmaskar.
Två arter som uppträder ovanligt talrikt i stora delar av landet i år är grönsiska och sidensvans. I båda fallen kan det nog handla om att de haft ovanligt gott om mat ute i naturen i vinter och av det skälet stannat kvar på våra breddgrader. Grönsiskans stapelföda är alfrön, sidensvansens är rönnbär. Grönsiskan ser så här långt ut att komma på andra plats i topplistan, sidensvansen på nionde.
De regionala sammanställningarna kan jämföras med följande topplista för landet i stort:
Topplista Sverige (som den såg ut kl. 16:00 4/2)
1. Talgoxe
2. Grönsiska
3. Blåmes
4. Pilfink
5. Domherre
6. Skata
7. Kaja
8. Grönfink
9. Sidensvans
10. Gråsparv
Västmanland
När uppskattningsvis tre fjärdedelar av årets rapporter kommit in, kan vi konstatera att
Ordningen är återställd med trion talgoxe, blåmes och pilfink som de tre talrikaste fågelarterna på matningarna i Västmanland. Förra året var det uppkomlingen gråsiska som tog första platsen. Även i år har vi en ”bubblare” i form av grönsiska, men det kommer först på plats 4. Längre ner i topplistan återfinns ännu en bubblare i form av sidensvansen. I dess fall är det den rika förekomsten av rönnbär som ligger bakom att många sidensvansar dröjt sig kvar och även sökt sig in till fågelmatningarna.
Foto: Jörgen Lindberg
Intressant är också att steglitsen även i år finns på topplistan i Västmanland. Denna färggranna fågel är en ganska ny besökare vid fågelmatare i Sverige. Det var först under 1990-talet som det kom rapporter om steglitser som åt solrosfrön. Innan dess hade den betraktats som något av en ogrässpecialist. Steglitsen är för övrigt en art som det gått mycket bra för i Sverige under senare årtionden.
Med tanke på den milda vintern kunde vi vänta oss att både koltrast och rödhake skulle öka i antal jämfört med tidigare år. Men det är snarare tvärtom. Möjligen kan förklaringen vara att det varit så gott om mat i naturen, i form av daggmaskar och insekter, att dessa båda arter inte behövt söka sig in till fågelmatningarna. Detta har för övrigt varit fallet i stora delar av södra Sverige.
Topplista Västmanland
1. Talgoxe
2. Blåmes
3. Pilfink
4. Grönsiska
5. Domherre
6. Grönfink
7. Skata
8. Steglits
9. Sidensvans
10. Kaja
Text: Anders Wirdheim, BirdLife Sverige
Swedish 