Vi mötte vintern på Ekeby våtmark
Det är numera svårt att nämna VOFs program utan att komma in på ämnet covid 19. Våra exkursioner är en stor del av vår verksamhet, och påverkas givetvis av rådande situation. Detta till trots är det vår ambition att kunna genomföra våra utflykter, fast på ett ansvarsfullt sätt.
Idag var det så dags för årets första exkursion, och som traditionen bjuder var destinationen satt till Ekeby reningsverk utanför Eskilstuna där de intilliggande dammarna bjuder på goda möjligheter för årskryssare att fylla på sina listor med övervintrande arter. I år var platsantalet begränsat till åtta, och varje hushåll uppmanades att åka i egen bil. Denna kalla januaridag var vi sex skådare i fem olika bilar som möttes upp på plats klockan 8:30 och ytterligare två deltagare anslöt lite senare.
Direkt när vi klev ut ur bilarna på parkeringen möttes vi av en förbiflygande duvhök som svepte förbi oss på låg höjd. Ett fint årskryss för de flesta av oss. Vi tog position vid bänken invid första kanalen och kunde ganska snabbt få in fina arter som salskrake, kricka och rörhöna och även en ganska oblyg rödräv. När en inledningsvis svårsedd gås så småningom bestämdes till sädgås gladdes sällskapet och som pricken över i:et flög en forsärla in över kanalen och visade sig fint innan den försvann över parkeringen i riktning mot reningsverket. Visst bet kylan hårt i kinderna och letade sig in innanför vinterplaggen när man stod still och jobbade med tubkikaren, men det var inte utan att det värmde varje gång vi fick in lokalens pärlor, de vackra salskrakarna, i synfältet.
Så småningom kände vi ändå att det kunde vara bra att röra på sig, så vi bestämde oss för att besöka matningen och närde ett litet hopp om att få en skymt av den brandkronade kungsfågeln som tidigare i år rapporterats från lokalen. Då den senaste rapporten var fem dagar gammal var förväntningarna inte så höga. Mycket riktigt frekventerades matningen av grönfinkar och blåmesar men ingen brandkronad fågel syntes till.
Vi begav oss till fågeltornet där det blev viktigt att tänka extra på att hålla avstånd. Därför delade vi på oss och turades om att spana efter fåglar på den andra våningen och fika på den första. Härifrån fick vi en bättre överblick över de isfria delarna i de olika dammarna och kunde upptäcka kanadagäss, storskrakar och smådoppingar. En gärdsmyg visade sig födosökande I vassen och en flock vackra förbiflygande domherrar passade fint in i det vackra vinterlandskapet.
Eftersom inte alla i sällskapet hade sett rörhönan tidigare på morgonen gick vi tillbaka till kanalen invid parkeringen där vi snabbt fick sällskap av frusna, hungriga och närgångna gräsänder. Nu visade sig sädgåsen fint, ihop med smådoppingar och både knöl- och sångsvan. Rörhönan kunde ses av alla och en ensam sidensvans lät ljuda sin silverklocks-liknande lockläte när den flög över oss.
Strax efter tolv bestämde vi oss för att avrunda, mycket glada över nya årskryss, men även över faktumet att exkursionsåret 2021 är igång och att vi lyckades genomföra årets första utflykt.
Text och Bild: Nori Ahari