Exkursion till Ekeby våtmark

Förvisso har fågelåret 2020 inletts med ganska milt väder, men lördagen den 11:e januari när det är dags för årets första gemensamma utflykt med VOF, håller sig temperaturen under nollstrecket då vi träffas klockan 8 på morgonen på Vallby friluftsmuseum. Precis som förra året bär årets första exkursion iväg till Ekeby reningsverk utanför Eskilstuna där de intilliggande dammarna bjuder på öppet vatten och tillgång till mat för övervintrande fåglar.

Mot Södermanland

Ganska snabbt efter ankomst hittas två honfärgade bläsänder i den södra dammen. Efter ytterligare en stunds skådning hittar vi även knipor, sothöns, en rastande rödvingetrast och en stenknäck. Här hoppas vi även på att få syn på rörhöna och den forsärla som har förekommit här tidigare, men tyvärr uteblir dessa två arter idag.

Under promenaden till den närmsta fågeltornet får vi sällskap av en osedvanligt orädd gråhäger och kan i de angränsande dammarna upptäcka flera arter som storskrake, sång- och knölsvan, vigg samt enligt min egen preferens det finaste lokalen erbjuder, nämligen de sagolikt vackra utfärgade hanarna av salskrake som simmar på bekvämt skådaravstånd. Väl uppe i tornet dukas det upp till fika, men öronen och ögonen vilar inte. Härifrån upptäcks grå- och kanadagäss, en gärdsmyg som ivrigt tickar i närliggande buskar och även en smådopping som väl kamouflerat rör sig i vasskanten i en damm.

Det blåser isande kallt. Vi lämnar tornet och rör oss tillbaka mot parkeringen. Ett antal ur sällskapet har begett sig längre norrut och meddelar att de sett en annan pärla som förekommer på lokalen, nämligen kungsfiskaren. Vi andra funderar på att bege oss till samma ställe och leta men det ska erkännas att tankarna finns på annat håll. Vi som bor i Västerås är bortskämda med stationära kungsfiskare året om på en lokal hemmavid och det har dessutom under gårdagen larmats ut en berglärka på Asköviken som inte alla av oss har hunnit se. Det lokala larmet skvallrar med jämna mellanrum om att den är kvar och vi kommer överens om att åka dit.

Mot Västmanland igen

På väg hemåt hinner vi dock med ett kort men lyckosamt stopp vid Kvicksundsbron där vi kan fylla på årslistan med storskarv och glädjande nog en förbiflygande kungsörn.

Framme vid Lövsta-parkeringen på Asköviken är det ont om plats vilket bådar gott. På väg ut mot platsen där lärkan har synts möter vi en skådare som meddelar att den nyss hade varit synlig men flugit längre bort och tappats bort. Modet sjunker. Ganska snart ansluter vi dock till ett sällskap som försäkrar att den är kvar fast den inte syns för tillfället. Mycket riktigt dröjer det inte länge innan fågeln ropas ut.

Att se en vacker gul födosökande berglärka som fyller synfältet i tubkikaren här hemma värmer ordentligt i bröstet mitt i den råa, kalla vinden. Inte ens glädjen att få årskryssa en varfågel som rör sig i närheten kan konkurrera med vår egen västmanländska berglärka, som får sätta punkt för 2020 års första exkursion tillsammans med vännerna i Västmanlands Ornitologiska Förening.

Text och foto
Nori Ahari