Svarthätta - nr 10 av de vanligaste i Västmanland
Senhöst. Du står vid ett busksnår en dimmig morgon i hopp om att få se något i fågelväg. Du förväntar dig inget speciellt, utan njuta av de fåglar som finns kvar. Några grönfinkar knattrar iväg. En koltrast flyger skriande ut som en kanonkula. Så hör du ett smackande läte. Du vänder dig mot ljudet och ser något brunt röra sig i de bortre snåren. En fågel hoppar upp och syns nu tydligare. Brun, med svart hätta.
Ja, det är nog inte så svårt att förstå varför svarthättan heter just svarthätta. Det är dock bara de vuxna hanarna som har det. Honorna och ungfåglar i sitt första kalenderår har en rödbrun hätta. Unga hanar under våren har en svart hätta med inslag av den färg den hade kvar från hösten.
Svarthättan är en art som det går väldigt bra för. Orsakerna är densamma som för gärdsmygen. Båda har gynnats av förbuskade skogar och ett allt mildare klimat. Svarthättan har i allt större mån börjat övervintra i Sverige med bättre framgång. De är de tåligaste av alla sångare. Men det är inte bara svenska fåglar som vi kan stöta på under vintern. Ringmärkning har visat att svarthättor som häckar nere på kontinenten och Storbritannien har börjat flytta hit för att övervintra. De flyttar med andra ord norrut om vintern.
Svarthättan häckar i buskiga skogsområden. Vid häckningstiden bygger hanen, liksom andra sylvia-sångare, flera olika bon där sedan honan väljer ut ett för att lägga de 4-6 äggen. Äggen ruvas av paret i 13-14 dagar och ungarna lämnar boet efter ytterligare 10-13 dagar.
Svarthättan har en varierad kost. Den äter insekter under våren och sommaren och äter bär och frukter under höst och vintern. De kan äta all möjlig frukt; äpplen, fläderbär och körsbär i Sverige samt persikor och fikon med mera. Den tar av det som finns. Om man ringmärker så kan man se svarthättans förtjusning i bär, då man kan bli ganska blå om händerna av fåglarnas avföring.
Svarthättans sång är ett småpladder som efter cirka 2 sekunder övergår till kristallklara toner. För den ovane kan dennes sång vara ytterst snarlik släktingen trädgårdssångaren. Denna art pladdrar dock på genom hela strofen, utan några klara toner. Locklätet är ett smackande läte, om den är upprörd så kan den även skräna till mellan smacken.
Lyssna på svarthättan här.
Presenterad av Filip Jansson