Grönsiska - nr 19 av de 50 vanligaste i Västmanland
Sensommar, och du är ute i skogen och promenerar. Den sista värmen hänger kvar över tallarna och mossan. Du letar på slentrian om det blivit några blåbär i år. Två korpar klongkar i fjärran, en talltita skränar med sitt typiska läte. Du sätter dig på en stubbe och tittar upp i trädkronorna. De tjattrar till däruppe. Du får syn på något som flyger runt. Bara som prickar, men de låter konstant, så har de dragit vidare.
Just lätet är det bästa sättet att hitta grönsiskan på. De håller ständigt på att tjattra, antingen småpratande för sig själva eller i samtal med varandra. Locklätet består av ett tvåstavigt fallande “die-du”, som skiljer från gråsiskans stegrande “du-die” Sången består av ett ivrigt kvittrande, bestående av småpladder, visslingar, drillar med mera. Den väver även in härmningar från andra fåglar.
Grönsiskans rika repertoar och dennes enastående färgpalett i grönt, gult och svart gör varje möte med denna fågel till något alldeles extra. Inte så konstigt då att det förr i tiden var mycket uppskattat att ha grönsiskor som burfåglar i hemmet.
Grönsiskan lever i bland- och barrskog. Boet placeras högt upp något barrträd, vilket gör att man inte ofta stöter på ett grönsiskebo. Detta gav upphov till en idé om att de ägde stenar som just gjorde boet omöjligt att hitta. Om man fick vantarna på dessa stenar kunde man bli osynlig och se in i framtiden. 4-6 ägg läggs och ruvas av honan i 11-14 dagar. Under denna tid förser hanen henne med mat. Ungarna håller sig i boet i ytterligare 13-15 dagar och matas av båda föräldrarna.
Grönsiskan kan dra långväga. Det kan ibland, om det är ont om föda i ett område, dra sig iväg i stora flockar över okänd mark. Vi kan vissa höstar och vintrar då få närmast invasioner av ryska siskor. Grönsiskan äter frön från olika trädarter och är särskilt förtjusta i al och björk, men kan även sätta i sig enbär, knoppar och insekter.
Presenterad av: Filip Jansson
Swedish 