Trädpiplärka - nr 4 av de vanligaste i Västmanland
För många förknippas nog trädpiplärkan med de torra och magra hällskogsmarkerna. Dess ljudliga strof uppbyggd av drillar och räckor av upprepade toner kan dominera markerna och sjungs ofta flitigt en stor del av dagen. För mig som sträckfantast är det dock artens höstflyttning som är begivenheten. Att en fuktig och stilla augustimorgon höra trädpiplärkans genomträngande lockläte skvallrar om mörkare tiders antågande och byte av årstid.
Trädpiplärkan förekommer över hela Sverige och är vår vanligaste piplärka. I Sverige uppskattas beståndet till 2,4 miljoner par, varav 75.000 par bedöms häcka i Västmanland. Arten trivs i öppen skogsmark, gärna hällmarkstallskog och myrkanter, på hyggen med frötallar, i skogsbryn och i gläntor i blandskog. Trädpiplärkan häckar även i odlingslandskapet och då i miljöer som skogsbryn mot betesmarker, trädbevuxna hagmarker eller annan öppen gräsmark med inslag av enstaka träd.
Trädpiplärkan har en slank kroppsform och lång stjärt. Piplärkorna tillhör familjen ärlor men är till skillnad från dessa relativt oansenliga, brunvita med streckning på bröst och ovansida. Trädpiplärkan är väldigt lik ängspiplärkan och de kan vara svåra att skilja från varandra om man inte hör dess sång. Trädpiplärkan har dock kraftigare och kortare näbb, kortare bakklo, tydligare ögonbrynsstreck och mer kontrast mellan det beiga bröstet och vita buken.
Arten är insektsätare och anländer från sina vinterkvarter i Afrika i slutet av april. Trots sitt namn tillbringar arten en relativt stor del av sin tid på marken. Den bygger sitt bo i en grästuva med bomaterial bestående av fint gräs och mossa. I maj-juni läggs vanligen 4-6 ägg som ruvas under 12-14 dygn. Ofta hinner de även med en andra kull senare i juli. Höstflyttningen sker under augusti och början av september.
Presenterad av: Jacob Rudhe
Swedish 