Foto Jörgen Lindberg

Tornseglare - nr 8 av de vanligaste i Västmanland

Sommarkvällen är ljummen efter en varm dag och jag ligger på gräsmattan med blicken riktad upp mot den mörknande himlen. Mot himlen ser jag tornseglarnas jakt efter insekter och hör deras sällsamma skriande. Ständigt flyger föräldrarna fram och tillbaka under tegelpannorna på vagnslidret för att mata de skrikande ungarna med sin fångst. Sommarkvällens himmel med sommarkvällens ljud på det allra bästa sätt.

Tornseglaren, apus apus, som förut kallades tornsvala, är en kär sommargäst. I maj anländer den efter sin långa resa från Afrika och i augusti lämnar den oss igen. En kort intensiv period har vi glädjen att möta dessa aviatörer. Tornseglaren finns i hela Sverige förutom i fjällkedjan men de blir allt färre ju längre norrut man kommer.

Tornseglaren är en mörk, strömlinjeformad fågel med ljus strupfläck.  Flykten växlar mellan snabba, djupa vingslag till glidflygning. De tillbringar all sin tid i luften förutom vid häckning och det tar två till fyra år innan de häckar första gången. I övrigt gör tornseglaren allt i luften; äter, sover och parar sig.

Tornseglaren håller ihop i par genom livet och paret kan återkomma till sitt bo under samma tegelpanna i över 15 år. Under andra halvan av juni lägger tornseglaren 2 – 3 vita ägg och dessa ruvas i tre veckor. Honan och hanen hjälps åt att ruva. Är det kallt kan dock ruvningen ta längre tid eller kortare om det är varmt väder.

Födosökandet kan ske upp till 3500 meters höjd och de kan lämna boet en dryg vecka för att söka föda. Då faller ungarna i dvala så de klarar sig när föräldrarna är borta.

Maten fångas genom att de håller näbben vidöppen och far fram och tillbaka för att fånga det som flyger i luften. Maten samlas i en boll i svalget som de sen kan dela ut till sina ungar. Oftast innehåller en boll samma sorts insekter då tornseglaren passar på att samla i en svärm. En boll som undersöktes innehöll 600 rapsbaggar och några få andra insekter.

Tornseglarens latinska namn apus kommer av det grekiska ordet för fot. Det syftar på att tornseglaren har så dåligt utvecklade ben och fötter så den inte klarar sig på marken. Många av oss har säkert varit med om att lyfta en tornseglare så den får luft under vingarna efter att den av någon anledning hamnat på marken.

Kärt barn har många namn och några av dessa är; ringsvala (Linné kallade den så), gråsvala, kyrksvala, regnspira, nattsvala, solsvärta och svalhök. Kanske kommer namnet regnspira av att man spår väder efter tornseglarna. ”Nu flyger de lågt, då blir det regn”.

Klicka på länken för att lyssna till tornseglarens läte.

Presenterad av: Marjatta Ericson