TOFSMES - nr 22 av de 50 vanligaste i Västmanland

Det är gryning, och du står i en skogsglänta i januari och inväntar solens ankomst. Sakta, sakta reser sig solen över barrskogen och letar sig igenom alla mörka vrår. Snön gnistrar i ljuset och är sådär fluffig som snö kan vara. Kylan biter i kinderna medan du tittar mot den uppställda fågelmatningen, där mesarna far kors och tvärs. Talgoxarna och blåmesarna kvittar konstant, svartmesarna försöker ta för sig så gott den kan, talltitorna samlar på sig frön och är sedan borta, nötväckorna flyger närmast burdust fram till matningen och skrämmer de andra till flykten. Närmast en komplett vy över vad en barrskogsmatning kan ge. Men det är något viktigt som ändå saknas. Då kommer den, den puttriga drillen som du väntat på. Och så har den vågat sig fram, tofsmesen!

När Västmanlands landskapsfågel gör entré blir få besvikna.

Tofstita, tofsmyssa, toppmes och skogsbock har den också kallats. Alla namnen anknyter till fågelns karaktäristiska långa tofs, något den är ensam med att hos europeiska mesar. Tofsen går att fälla upp och ner beroende på humör. Även tofsmesens latinska namn Cristatus betyder just tofs. Huvudet är vit-svart mönstrat och teckningen på bakhuvudet är, om man tittar noga, mycket likt teckningen i ansiktet. Dan Zetterström, en av illustratörerna i boken Fågelguiden, uppmärksammade att detta kan bero på att tofsmesen har ett så kallat occipitalansikte, alltså ett par “falska” ögon i nacken. Om tofsmesen skulle vara ouppmärksam på sin omgivning, skulle den kunna förlita sig på att ögonen i nacken får rovdjur att tro att tofsmesen har full koll på läget, och därför inte bedömer den vara ett lätt byte, och därför inte anfaller den.

Denna mes lever i barrskog, främst i tallskog, gärna där det är fuktigt. Den rör sig ytterst ogärna, om ens aldrig, utanför denna biotop, varför man sällan, om kanske ens aldrig, ser den i andra typer av natur. I dessa fall rör det sig ungfåglar, som är något “modigare” än sina äldre artfränder.

När det är dags för häckning så hackar paret ut ett bohål i någon murken stubbe, men hackspetthål fungerar lika bra. 4-6 ägg läggs och ruvas i 13-18 dagar, och ungarna blir flygfärdiga efter 19-21 dagar. Honan är i början mest tillsammans med ungarna, och hanens uppgift är då att försörja familjen med mat. Efter hand hjälper de båda till att mata ungarna. Paret håller ihop hela livet.

Under sommaren äter tofsmesen huvudsakligen insekter av olika slag. Under vintern lever den av larver, insekter samt frön från tall och gran, som de lagrat i förråd under vår och höst. Den sluter sig gärna till meståg så länge det håller sig innanför barrskog. Den tenderar då att hålla vid mitten av ett träd på jakt efter mat. Tofsmesen har, som de allra flesta fåglar, en kroppstemperatur som ligger mellan 40-42 grader celsius.

Tofsmesens sång består av en ramsa av ljusa, spetsiga toner uppföljt av en liten drill. Dess mest karaktäristiska läte är dock locklätet; en närmast puttrande, klar drill.

Här kan du lyssna på tofsmesen, som är nr 22 i rangordningen av de 50 vanligaste häckfåglarna i Västmanland.

Presentation: Filip Jansson