Foto: Pentti Korhonen

Taltrast - nr 9 av de vanligaste i Västmanland

Taltrast (turdus philomelos)

Taltrasten är en av våra vanligare trastar, kanske rentav den vanligaste i landskapet och häckar allmänt i skogsmark i hela Västmanland. Den förekommer i alla typer av skogsmiljöer men kanske särskilt barrskog. Födan består främst av insekter, mask och snäckor men på hösten äter den också gärna bär.  Det är en flyttfågel där de flesta individer lämnar vårt land i början av oktober men de kan “hänga kvar” ända in i början av november. När sedan vårsolen i mars har börjat värma upp våra marker är de första åter på plats efter att ha spenderat vintern någonstans i södra Europa, norra Afrika eller en del individer rent av en bit in i västra Asien.

Taltrasten känns lättast igen på sin storlek då den bland våra andra trastar är en av de mindre ( 21cm). Den har en ljusgul till beige grundton i fjäderdräkten med ett gultonat bröst och vit mage/ undergump. På det har den sedan rätt tydliga svarta  lite “plymformade”, trekantiga prickar som på flankerna (kroppsidorna) kan flyta ihop till nästan streckliknande mönster.

På våren är den en mycket ljudlig fågel och sitter ofta och sjunger från någon trädtopp. Sången är klar, tydlig och rätt distinkt beståendes av klara fraser av flöjtningar och härmningar som upprepas 2-4 ggr innan den byter mot en ny fras som upprepas på liknande sätt. Tempot i sången gör att  den “talar” mer än den sjunger. Ju längre in på häckningssäsongen det blir “kliver” taltrasten ner från de höga trädtopparna men fortsätter att sjunga inne från lägre buskage och undervegetation. Det är ofta dessa trastar som då blir misstagna för att till exempel vara näktergal eller rent av sydnäktergal.

Sången har genom åren varit föremål för en del ramsor och berättelser. Den kanske mest kända handlar om en pojke som längtar efter att få en egen kniv. Vid ett besök på stadens marknad finner pojken en kniv som är oemotståndligt vacker med benvit skaft/handtag. Kniven har dock ett pris som pojken inte kan betala utan han stjäl den helt enkelt. På sin väg tillbaka hem från stadens marknad går pojken genom ett skogsparti och det börjar skymma. Från skogen hörs då en röst säga: – Knivtjuv, knivtjuv, knivtjuv. Pojken hejdar sig och hör det igen: – Knivtjuv, knivtjuv, knivtjuv . Han blir då orolig och nervös och frågar rakt ut : – Hur vet du det, hur ser den ut? Skogen svarar då : –  Benevit, benevit, benevit. Han erkänner då och frågar: – Vad ska jag göra med den då?

Skogen svarar : – Givtebaks, givtebaks, givtebaks .  Varpå pojken vände på klacken mot staden igen och lämnade tillbaka kniven. På väg hem genom skogen för andra gången hör han då skogen säga: –  Duktigdu, duktigdu, duktigdu.

Så även taltrasten kan ge oss en liten moralpredikan! Denna lilla historia är ofta uppskattad att berätta på guidningar i fält då den “lätt sätter sig” samtidigt som taltrasten sjunger.

För att läsa mer om det som finns dokumenterat kring taltrasten i Västmanland rekommenderas denna länk:

https://vastmanlandsfaglar.se/TATRA.htm

Lyssna här på taltrastens sång.

Presenterad av Niclas Lignell