Stare - nr 24 av de 50 vanligaste i Västmanland

Mars, och du är ute vid en strandäng. Idag ska det tydligen vara vår, om vi följer kalendariumet, men det verkar inte vädret helt hålla med om. Snöhögar ligger lite här och var på gräset. Men ändå har Kung Bore släppt lite taget och det är väl en tidsfråga innan den sista snön smält och värmen åter kommer tillbaka. Fåglarna verkar ändå inte störas; tofsviporna far runt som stora fjärilar över ängarna och spelar som aldrig förr, lärkans melodiösa konsert verkar aldrig ta slut, och där kommer årets första grågåsflock inflygandes. Det riktigt värms i hjärtat av alla vårtecken du ser. Hela du tinas upp efter den långa dvala du befunnit dig i. Det kommer verkligen bli vår igen. Du sätter dig ner framför en sten och tar för dig av fikat, samtidigt som solen kommer fram bakom ett par moln. Men, vad var det där? En storspov? Eller var det en sothöna? Nej, en gärdsmyg? Du tittar upp, och ser en flock med svarta fåglar glida över ditt huvud och slå sig ner på ängen. Väl på marken promenerar de runt och letar mat med hastiga rörelser, samtidigt som de knorrar, väser, knäpper och, inte minst, härmar andra fåglar.

Ja, en flock starar tidigt om våren sätter verkligen pricken över i:et på tillvaron under jakten på vårtecken, när fåglarna inte verkar bry sig om att det fortfarande är kallt och snöigt. Då kan stararna fortfarande ha kvar sin vinterdräkt, och är då täckta med vita pilspetsformade prickar. Dessa nöts under våren bort och får då istället en glans av nyanser i grönt, lila och blått. Irisen hos könen är olika; honan har en rödgrå eller brun färg medans hanen har en närmast svart.

Ögonen ligger i linje med mungipan, vilket gör att det ser ut som att ögonen ligger under näbben. Detta beror på att då de födosöker, sticker staren ner näbben i marken och öppnar så att den får ett kikhål, och därmed lättare har uppsikt efter mat.

Staren är en ängsmarksfågel, och har gynnats av så kallad kulturlandskap, som skapat massor med passande biotoper. Hävdade ängar, ekhagar, åkerlandskap, trädgårdar och dylikt. De är i behov av att gräset är kort för födosök. Att fågeln trivs i denna typ av landskap syns i gången: staren promenerar fram över marken. När nu sådana platser börjar växa igen, så får dessa fåglar det svårt att hitta föda i den högre vegetationen.

Staren häckar i trädhål, men även i holkar. Båda föräldrarna hjälps åt att samla bomaterial och bygga boet. 5-6 ägg läggs och ruvas i 12 dagar. Ungarna lämnar sedan boet efter 20-22 dagar. Ungarna blir matade av föräldrarna även en tid efter att de lämnat boet.

Efter häckningen så samlas stararna i stora flockar, som kan bestå av flera tusen individer. De lever nu ett nomadiskt liv och drar dit mat finns. Att en sensommarkväll få se när en starflock flyger en sista runda innan de ska lägga sig är en upplevelse som heter duga. Flocken ser ut som en enda organism som flackar fram och tillbaka över himlen, dras ut eller ihop. Att sluta sig samman i sådana flockar ger också skydd mot rovfåglar, som får det svårt att fixera sig på ett byte i virrvarret.

På grund av sitt beende efter häckningen så har arten en ganska utdragen flyttningstid. Vissa kan lämna Sverige för nordsjöområdet, och då främst Storbrittanien, redan i juni och juli, medan vissa först flyttar i september-november. De återvänder tidigt i februari-april. Vissa starar kan även göra övervintringsförsök i södra Sverige.

Strar lever av insekter, daggmask och bär av olika slag.

Staren har en bred repertoar av läten. Sången och locklätet består av gnisslanden, visslanden, gnolanden, knorranden med mera. De blandar som sagt även in härmingar av flera arter.

Här kan du lyssna på staren.

Presentation och foto: Filip Jansson