Ladusvala - nr 47 av de vanligaste i Västmanland
När ladusvalan anländer i maj känns det som sommar igen. År efter år återvänder ladusvalan till sitt gamla bo och det är inte ovanligt att fjolårets ungar häckar granne med föräldrarna. Sedan stenåldern har den följt människan och idag är det få fågelarter som är så kraftigt beroende av närhet till människan och mänsklig begyggelse som ladusvalan.
Redan i januari-februari startar ladusvalorna sin återresa från södra Afrika till Sverige. När de kommer till sina gamla boplatser går det ganska snabbt för dem att renovera sina gamla bon. För dem som behöver bygga nytt bo tar det en dryg vecka med bobygget. Boet placeras helst på insidan av lador, logar eller garage. Ibland hittar man även bon under bryggor och broar. Ladusvalan formar sitt bo till en öppen lerskål som förstärks med växtdelar och på insidan fodras det med fjädrar.
Hanens häckningsframgång är relaterad till längden på stjärtpennorna. Längre stjärtpennor är mer attraktiva för honan. Hanar med längre stjärtfjädrar lever i allmänhet längre och har mer motståndskraft mot sjukdomar. Hanar med långa stjärtpennor har också större vita stjärtfläckar, och eftersom fjäderätande fågellöss föredrar vita fjädrar visar vita stjärtfläckar utan skador från parasiter på häckningskvalitet. Det finns ett positivt samband mellan storlek på fläckar och antalet ungar som avlas varje säsong.
Paren håller ihop för att häcka hela livet, men kopulationer utanför parförhållandet är vanliga. Hanen vaktar honan aktivt för att undvika att bli bedragen och han kan använda vilseledande varningsläten för att avbryta andra hanars försök att kopulera med hans partner.
Ladusvalan äter flygande insekter och har därför tolererats av människor när den delar deras byggnader för att häcka. Vanligen födosöker den 7-8 meter över grunt vatten eller marken. Ladusvalan dricker genom att glida fram lågt över sjöar och floder och skopa upp vatten med sin öppna mun. Den badar på ett liknande sätt och doppar sig i vattnet en liten stund medan den flyger.
När ladusvalan under hösten flyger till sina vinterkvarter, sker det huvudsakligen på dagen vilket skiljer arten från de flesta andra mindre flyttfåglar i ordningen tättingar. Enda undantaget är migrationen över stora öknar som sker under natten. I genomsnitt tar det cirka tio veckor för svalorna att nå sina vinterkvarter i södra Afrika.
Det finns många skrönor och legender om en fågel som levt så länge nära människor. En av dessa skrönor kunde du läsa i FIV nr 1, 2019, där Gunnar Lignell skriver om Svalor på sjöbotten.
Ladusvalans sång är ett glatt kvittrande, som du kan lyssna på här.
Presenterad av Christina Bredin
Swedish 