Koltrast - nr 7 av de 50 vanligaste i Västmanland
Skymning, och du är ute på promenad i ditt bostadsområde. Våren har kommit. Knopparna har kommit fram och vitsipporna brer ut sig på fjolårsgräset. Du tittar upp mot himlen som går i kaskad av lila och orange. Som du har längtat efter detta. Det är lite småkyligt, men alla vårtecken får dig att inte känna av det. Så hör du det. Vårens melodi; en vemodig, melodisk sång, du tittar uppemot en asp, och där sitter fågeln, kolsvart med sin gula näbb.
Skönsångaren, Sveriges nationalfågel, eller helt enkelt koltrasten. Nog har alla en relation till denna trast på ett eller annat sätt, tack vare fågelns sång och dennes närhet till oss. Vem tycker inte om när den kolsvarta koltrasthanen sitter på en TV-antenn eller ett träd om våren? Fågeln har även kallats svarttrast, svartklera och muskvipa. Den har kring Öland och Småland kallats svartstare, vilket ju är namnet på en riktig stare som lever nere på Iberiska halvön. Den har aldrig setts i Sverige, så man bör undvika att försöka visa sina kunskaper i dialektala fågelnamn om du ser en koltrast…
Koltrasten har genomgått en urbanisering kan man säga. Från att ha varit en skygg skogsfågel har den under 1900-talet tagit sig till stan och är nu vanlig i trädgårdar, även i de större städerna. Den utnyttjar häckar, där det finns mycket insekter att äta av. Att den följt med oss in till staden har även gjort att skyggheten har avtagit, även om de vill ha ett tydligt avstånd till människor och skriande flyger iväg om gränsen överskrids.
Koltrasten lever i all slags skog, även om den föredrar lövskog. Den gillar att det är snårigt och en hel del undervegetation.
Trasten äter insekter och daggmaskar. Om hösten och vintern äter den mycket frukt och bär.
Koltrasten lägger boet på olika ställen, dels lågt i ett träd, dels i en buske, dels på marken eller dels på andra underligare ställen, såsom en övergiven cykelkorg. Det består av löv, strån och mossa blandat med jord och byggs av honan. 4-6 ägg läggs och ruvas i 13 dagar av både hanen och honan. Ungarna är sedan kvar i boet i runt ytterligare 14 dagar. De blir även matade ytterligare någon vecka efter de lämnat boet. Ett par brukar hinna med flera kullar, det finns påvisat att några hade 4 stycken.
Sången består av en flöjtande, skrovlig repertoar som sjungs ut en längre period. Vanligen avslutas den med ett par halvkvävda kvittranden. Om vintern kan man även höra koltrastar “skuggsjunga”, alltså smågnola lite för sig själv. Lock är en ramsa dova “kluckanden” vars tempo beror på humör. Varningslätet är ett skri.
Här kan du lyssna på koltrasten.
Presenterad av: Filip Jansson
Swedish 