Järnsparv - nr 23 av de vanligaste i Västmanland
Järnsparven påminner om en brunaktig sparv men med tunn insektsätande näbb och järngrått huvud. Järnsparven lever i skogsmarker och håller sig ofta dold i täta buskage. Den observeras främst när den sjunger då den tenderar att sitta mer öppet. Sången är monoton och den har en silvrig, högfrekvent stämma.
Under häckningstiden sätter sig hannen ofta i en trädtopp, gärna en gran, varifrån han låter höra sin kvittrande sång. Ibland kan man se hur vingarna reses över ryggen och långsamt rörs upp och ner. Hanen har vidare ett egenartat beteende i parningssammanhang, varvid han upprepade gånger pickar på honans kloak. Genom pickningen utlöses en reflex hos honan, som stöter ut sperma från en eventuell rival. På så sätt försöker hannen säkerställa att endast han är fader till kullen.
Boet byggs av honan och placeras lågt över marken gömt i täta snår. Det består av en skål av strån som täcks med mossa, och som fodras med hår, mossa och fjädrar. Det förekommer att den genomför två häckningar per år, i april och i juni. Den första kullen går ofta förlorad. De tydligt färgade äggen är ett lätt byte för andra djur i den fortfarande sparsamma växtligheten i april. Kullen består av tre till sex grönblå ägg som ruvas i 13 till 14 dagar, främst av honan. Ungarna utfodras sedan av båda föräldrar i 11 till 14 dagar.
Den svenska populationen flyttar i september-november till västra och sydvästra Europa och återkommer i början av april.
Lysna på järnsparvens sång här.
Presenterad av Christina Bredin
Swedish 