En dag med lavskrikor och strömstare i Gästrikland

Efter att ha tillbringat 5 veckor ute på Ölands södra udde så känns det annorlunda att vara tillbaka i de djupa skogarna och höra bruset från forsarna, speciellt idag då vi hade exkursion upp till Gästrikland för att titta på lavskrikor,

17 personer uppslöt vid Vallby och så bar det sedan av mot Norrland och Kittan, där lavskriksmatningen ligger. Väl framme så möttes vi av skogsmesarnas kvittrande. Lugnet, tystnaden och stillheten i Skogen var total och det blev tillfällen för samtal i goda vänners lag.

Text och Bild: Filip Jansson

Det dröjde inte länge förrän lavskrikorna kom svischandes från ingenstans och slog sig ner för att hugga in på falukorvarna som lagts ut för att locka fram dom till oss ivrigt väntande fågelskådare. Lika snabbt som de satt i sig en korvbit, så var de tillbaka djupt in i skogen. Om lavskrikorna var oskygga, och kunde avnjutas på bra avstånd genom kikare och kamera, så var nötskrikan desto skyggare, och höll sig mest runt omkring på ett visst avstånd, även om vissa kunde slå sig ner för att ta för sig av det som lagts fram. Som alltid vid matningen så ven mesarna runt oss och av ren reflex ryckte flera av oss till när dom nästan flög in i oss. Tofsmesarna, talltitorna och svartmesarna hade aldrig en lugn stund.

När fikat och falukorven var uppäten, minneskorten påfyllda och ögonen nöjda med att ha avnjutit skogens invånare, så bestämde i oss för att åka till Forsbacka bruk, då vi hört att det där skulle finnas flera strömstarar i forsen. På vägen ner så flög det plötsligt fram något över vägen… en järpe, till stor glädje för alla som fick se den!

Text och Bild: Filip Jansson

Väl framme vid bruket möttes vi av strömstarens ringade läte och vi fick sedan även se dom brunvita, runda fåglarna fladdra upp och ner längs forsen. Forsen slutade upp i en spegelblank sjö där några storskrakar vilade. Strömstararna och skrakarna fick sedan sätta punkt för dagens resa, då solens nedgång satte stopp för vidare planer.

Trevliga arter och rofyllda miljöer i novemberkylan, som fick ladda upp oss inför vintern, och som alltid trevligt sällskap.

Text och Bild: Filip Jansson