Blåmes - nr 16 av de 50 vanligaste i Västmanland

”Klädd i några slitna trasor av den svenska flaggan i karolinerblått, bleknat i solen, vitnat i snöstormen, nött av nöden, en reva av en genomskjuten uniformsrock som fladdrar ifrån en vindpinad björk efter det sista nederlaget”. 

Så börjar en dikt av Folke Isaksson där han vill visa på likheten i färgerna i fågelns fjäderdräkt och färgen i svenska karoliners uniform. Blå och gul. Själv tycker jag nog att färgerna är mer lysande än så. Det latinska namnet Cyanistes Caeruleus betyder himmelsblå mes och ger mer rättvisa vad färgen beträffar.

Blåmesen börjar sjunga redan i januari under soliga vinterdagar.  Lätet ligger mycket högt i tonskalan. Högre än den högsta tonen på ett piano. Vid fågelmatningen är lätet ofta lite grälsjukt eller upprört till skillnad mot sångens utdragna toner som är silverklara, ringande och följda av en klar drill. Ansiktet är övervägande vitt med ett svart band genom ögat, stjärten mörkblå och undersidan gul, ibland med en antydan till mörk mittstrimma. Ryggen är mörkt grön.

Blåmesen är en av de fåglar som lätt kan urskilja ultraviolett ljus mycket bättre än människor. Detta medför att den, vars blå hjässa reflekterar mycket ultraviolett ljus, lätt kan urskilja en hona från en hane eftersom de reflekterar olika mycket. Mer ultraviolett signalerar en stark hanne med bra gener, vilket har betydelse vid parbildning.

Blåmesen är en tätting i familjen mesar. Den häckar i skogsmark, blandskog, i parker och i trädgårdar och är en mycket härdig stannfågel. Blåmesen förekommer i hela Europa utom på Island.

På vintern ser man den ofta vid fågelborden där den tar för sig av frön och talg. Till skillnad mot talgoxen äter blåmesen sällan på marken. Den är liten, livfull och tuff och viker ogärna undan för andra fåglar.  Tack vare sina kraftiga tår har den lätt att klänga sig fast. Man kan se den klänga på vassrör för att knacka lätt med näbben och höra om den är fylld och sedan picka hål och sticka in den korta näbben för att komma åt larver eller puppor som är riktiga godsaker.

Boet är ofta placerat i trädhål eller i en fågelholk och inreds med mossa, torrt gräs och fodras med bl a hår och dun. Hålet i en holk bör inte vara större än 28 mm i diameter. Det förhindrar att talgoxen lägger beslag på boet. Under häckningstiden äter blåmesen insekter och larver, gärna fjärilslarver. Viktigt för den är att perioden med ungar i boet sammanfaller med förekomsten av larver. Blåmesen lägger oftast bara en kull per år. Hanen matar honan redan innan parningen och fortsätter med det under hela ruvningstiden.

Förvånande är att inget landskap i Sverige har blåmesen som landskapsfågel. Däremot är den landskapsfågel i Finland i landskapet Satakunda.

Klicka här om du vill lyssna på blåmesens sång.

Presenterad av: Eilis Backström

Foto: Christer Pettersson