Björktrast - nr 25 av de vanligaste i Västmanland
September, fågelflyttningens tid. Fåglarna lämnar oss återigen och snart kommer vi vara utan sång och spel för i år. Du står vid en åkerplätt intill en skog. Det är grått och mulet, med en någorlunda behaglig temperatur. Du spanar ut över landskapet i hopp om att få se några flyttfåglar som för tillfället rastar. Men inget syns till. Det är väldigt lugnt. Så hör du något i fjärran; ett närmast kraxande och gnisslande läte. Du ser upp mot trädtopparna. En flock på sisådär 20 fåglar flyger i blandad formation rakt mot din riktning, alltmedan du hör lätet igen. De flyger rakt över ditt huvud och du ser rakt under dem deras vita bukar och vingundersidor som verkligen lyser i förhållande till de gråa molnen.
Björktrasten, eller snöskatan som den också har kallats, är lite av trastsläktets svarta får. Om våren njuter vi av melodierna till koltrasten och taltrasten. Senare under våren hoppas vi på att någon ringtrast stannar till på någon gräsplätt nära oss. Om hösten fascineras vi av rödvingetrastens sugande lock i nattens stjärnklädda valv. Under vintern blir vi glada över mistelätande dubbeltrastar i den frusna ottan. Men björktrasten? Även om vi ser dem så ofta spankulera omkring i våra trädgårdar, eller äter av de överblivna äpplena i äppelträden, så är det ingen fågel som kanske alltid väcker stort intresse. Men nog är den ändå vacker. Det gråa huvudet som kontrasterar med bruna vingar. för att inte tala om fågelns teckning underkroppen. Det ockrafärgade bröstet med svart mönster som övergår till den rent snöfärgade magen. Välkomponerade färger och nyanser som får den att se så exotisk ut, om man tar sig en noggrannare titt.
Björktrasten är en nordlig trast som har spridit sig söderut under 1900-talet. Från att ha varit en fjällfågel som levt i fjällbjörksskog och barrskogar, så har den spridit sig in till städer och är idag nästan en nästan lika vanlig syn på våra gräsmattor som koltrastar. Dock har arten under de senaste åren minskat, som kraftigast i södra Sverige. Orsaken kan vara det varmare klimatet, som gjort att arten “retirerat” mot nordliga breddgrader. Kan vara rimligt, eftersom rödvingetrasten, en annan nordlig trast, också minskar, efter en expansion söderöver under 1900-talet.
Honan bygger ett bo bestående av lera och strån högt upp i ett träd, där hon sedan lägger 5-6 ägg. Hon ruvar dem sedan i 13 dagar. Båda föräldrarna hjälps sedan åt att mata ungarna, som är redo att lämna boet efter ytterligare 13-14 dagar. Ungarna följer efter föräldrar ett tag efter, och det går att se vuxna trastar som letar mask i marken, medan deras unge skriker dem i örat.
De lever av insekter, maskar och snäckor under sommaren, på hösten och vintern av olika typer av bär och frukter.
Björktrasten flyttar i oktober-november till kontinenten, men flera stannar redan i södra Sverige och övervintrar. De flyttande trastarna återkommer i mars-april.
Sången är ett gnisslande, vinande pladder som framförs under spelflykt. Locklätet är ett dubbelstavigt smackande. Varningslätet är ett mörkröstat smatter.
Presenterad av Filip Jansson
Swedish 