Berglärka i Västmanland
Den 10 januari 2020 upptäckte Torbjörn Hegedüs en berglärka vid Asköviken. Det innebar det 80:e
fyndet av arten i Västmanland. Det låter kanske inte så där väldigt rart med så många fynd, men om man betänker att det första fyndet gjordes för 85 år sedan får man ett annat perspektiv.
Berglärkan ses inte varje år i landskapet. Sedan millennieskiftet saknas fynd sex av åren. Jämfört med 1980- och
1990-talen görs klart färre fynd numera. Men trots det låga antalet fynd genom åren kan ett mönster
i uppträdandet ses. Flest fynd har gjorts under sträckperioderna vår och höst, närmare bestämt i
mars-april respektive oktober-november. Medan sommarfynd saknas helt har en del fynd vintertid
gjorts.
Var dessa berglärkor kommer ifrån kan man nog bara spekulera i, men såsom vid Asköviken i
år, kan de dyka upp liksom från ingenstans, mitt i vintern. Jag minns en gång den 5 januari 1979 när jag, Pentti Tatti och Jan-Henrik Fallgren var på hemväg från Asköviken efter att ha släpat ut slaktavfall till nödbedda örnar. Vid Johannisberg stod plötsligt två berglärkor mitt på vägen – en fin belöning för slitet med slaktavfallet!
Oftast har vinterfynden varit tillfälliga, men ibland har de stannat längre. Vid Kraftvärmeverket i Västerås fanns en berglärka i en och en halv månad i februari-mars 1993 och vid soptippen i Köping stannade en nästan lika länge i januari-februari 2003. Rekordet slogs dock vid nyssnämnda soptipp där en berglärka uppehöll sig från december 2003 till mars 2004.
Hur länge fågeln vid Asköviken kan avnjutas, återstår att se.
Läs mer om berglärka i Västmanland på Västmanlands fåglar.
Text: Thomas Pettersson
Foto: Anders Lif
Swedish 