Gråsiskan i topp i Västmanland

Årets upplaga av den stora fågelräkningen Vinterfåglar Inpå Knuten är nu slut, men ännu återstår för många att sända in sina rapporter. Följande sammanställning gjordes sent måndag eftermiddag. Sedan dess kan mindre ändringar i ordningsföljden mellan fåglarna ha skett. Den allra senaste statistiken finns här: https://vinterfaglar.se/stats

Redan innan alla rapporter kommit in vågar vi påstå att årets deltagande är rekordartat. Som det ser ut nu kommer vi att hamna på mellan 22 000 och 25 000 rapporter totalt. En bidragande orsak till detta är sannolikt att det rådde vinterväder i nästan hela landet under räkningshelgen. Det innebar att fåglarna sökte sig till matningarna i större omfattning än under föregående år, då det var mildväder i stora delar av landet.

För de allra flesta arterna gäller att de uppträtt i större antal vid fågelmatningarna i år jämfört med förra året. Ett exempel är talgoxen. Det genomsnittliga antalet talgoxar per matning förra året var 6,6. I år det 6,9, men det kan också jämföras med genomsnittet för åren 2006–2017 som var 7,8. När det gäller talgoxen, liksom även blåmesen, är antalen således fortfarande förhållandevis låga.

Foto: Tomas Lundquist

Två arter som uppträder ovanligt talrikt i stora delar av landet i år är gråsiska och koltrast. För gråsiskan är det andra året i rad som den uppträder invasionsartat. Det är första gången sedan denna typ av räkning startade (2006) som vi haft stora mängder två år i rad. När det gäller koltrasten är årets notering (räknat i individer per rapport) den högsta efter 2010. Den vintern fanns det ovanligt gott om rönnbär kvar (och mängder även av björktrast och rödvingetrast). Så har det inte varit denna vinter, utan årets stora antal kanske snarare är en följd av att innevarande vinter inleddes ovanligt milt. Det kan ha fått betydligt fler koltrastar än annars att stanna kvar på våra breddgrader. Men sett över de 14 år denna räkning pågått har koltrasten också stadigt utvidgat sitt vinterområde norrut i landet.

De regionala sammanställningarna kan jämföras med följande topplista för landet i stort:

Topplista Sverige  (som den såg ut måndag eftermiddag 28/1)

1. Talgoxe
2. Pilfink
3. Gråsiska
4. Blåmes
5. Domherre
6. Koltrast
7. Gulsparv
8. Skata
9. Gråsparv
10. Kaja

Västmanland

När uppskattningsvis tre fjärdedelar av årets rapporter kommit in, kan vi konstatera att gråsiskan ”sopar banan” med övriga arter. Så här långt har det rapporterats nästan dubbelt så många gråsiskor som talgoxar från Västmanland! Anledningen är att vi för andra året i rad nåtts av ett betydande inflöde av gråsiskor från öster. Det är dessutom framför allt områdena runt Mälardalen som nåtts av stora mängder.

Foto: Jörgen Lindberg

Intressant är också att steglitsen sakta men säkert tar sig uppför topplistan i Västmanland. Den återfinns i år på plats sju efter att ha varit på tionde plats förra året. Steglitsen är en ganska ny besökare vid fågelmatare i Sverige. Det var först under 1990-talet som det kom rapporter om steglitser som åt solrosfrön. Innan dess hade den betraktats som något av en ogrässpecialist. Steglitsen är för övrigt en art som det gått mycket bra för i Sverige under senare årtionden.

Gulsparven hör däremot till de arter som minskat mest i landet under senare tid. Orsaken till denna tillbakagång är oklar, men misstankar finns om att gulsparven missgynnats av såväl nedläggning som intensifiering av jordbruk. Årets notering från Västmanland antyder att den fleråriga nedgången kanske är på väg att brytas. Det syns i alla fall en svag ökning i materialet.

Noterbart är även att närmare 1000 koltrastar och drygt 50 rödhakar rapporterats från Västmanland. Dessa båda arter blir så sakta allt talrikare som övervintrare även runt Mälardalen.

Topplista Västmanland (måndag 28/1 e.m)

1. Gråsiska
2.  Talgoxe
3. Pilfink
4. Blåmes
5. Domherre
6. Gulsparv
7. Steglits
8. Gråsparv
9. Koltrast
10. Skata

Text: Anders Wirdheim BirdLife Sverige
Utvalt foto: Jörgen Lindberg