Bofink - nr 1 av de vanligaste i Västmanland
”Jag kommer från Jönköping, jag.” Bofinkens energiska och kraftiga sång är härlig att höra. Den är lätt att komma ihåg med denna ramsa med krafig betoning på Jönköping. I samband med den första riktiga vårvärmen i mars börjar de första bofinkhannarna att sjunga. Ofta slås man av med vilken entusiasm de framför sin sång. Stroferna hinner knappast avslutas innan det är dags för nästa. Och de fortsätter att sjunga långt efter att de flesta andra slutat efter midsommar.
Bofinken hör till den mest sedda och omtyckta fågeln i vårt land. Runt 10 miljoner par uppskattar man att det finns. Tillsammans med lövsångaren är det den fågel som finns i störst antal i Sverige.
Namnet bofink härstammar från bokfink som refererar till fågelartens förkärlek för trädslaget bok. Och i våra grannländer Norge och Danmark heter den bokfink.
Bofinkboet görs av mossa, harull och grässtrån samt kamoufleras med spindelväv och lavar. Det fodras sedan med fjädrar. bofinkhanarna återvänder från vinterkvarteren någon vecka före honorna. Det är under denna tid som sången ljuder som mest intensivt – det gäller ju för varje hane att etablera ett revir där boet skall byggas av honan som också ensam svarar för ruvningen. Hanen har inte ens tid att mata honan under ruvningsperioden: han har fullt upp med att genom sång och ibland veritabla slagsmål hålla rivaler och revirinkräktare på avstånd. I oktober drar bofinkarna neråt Västeuropa; de flesta övervintrar i Belgien och Holland.
Bofinkens dubbla vita vingband och de yttre stjärtpennornas vita fält syns extra tydligt när den flyger. Även på icke flygande fåglar är de båda vingbanden framträdande.
Bofinken flyttar början av september till början av oktober. Den återvänder i mitten eller slutet av mars. Vårflyttningen kulminerar i första halvan av april. När det är milda vintrar, kan en del bofinkar stanna kvar i södra Sverige.
Presenterad av: Christina Bredin
Swedish 